IKT i undervisningen

Jag är som sagt 24 år och säkert hälften av alla mina vänner äger en blogg. De är mer eller mindre aktiva men användningsområdet är ungefär det samma. De flesta av mina vänner och bloggare i stort skriver om sig själva, sitt liv, sina observationer och tankar. Några har avgränsat sina bloggar till specifika ämnen och intressen som berör deras liv. Det är väl så det ser ut i stort. Bloggen har blivit en naturlig ventilationskälla för tankar och funderingar. Avsikten kanske skiljer sig. Vissa söker bekräftelse andra vill informera eller bli informerade.

Idag finns det människor som lever på sina bloggar. En 17-åring kan tjäna mer på sin blogg under en månad än vad en annan tjänar på sitt 9-17 jobb under ett helt år. Bloggfenomenet har växt sig större än vad någon kunnat förutspå och de är helt klart här för att stanna. Bloggandet har blivit kultur.

Jag har tidigare läst en kurs vid Växjö Universitet som heter Foto, film, video och webb i pedagogisk praktik, 30 hp. Här fick vi bl.a. skriva en examination om informationssamhället och skolan och sedan publicera i vår blogg. Jag skrev bl.a. ett långt stycke om bloggen som verktyg i skolan. Då detta arbete även berör denna kurs vill jag, till mina kurskamrater, dela med mig av det. Därför kopierar jag in det i detta inlägg.

Detta arbete skrev jag alltså hösten 2007 som en del av kursen Foto, film, video och webb i pedagogisk praktik, 30 hp, vid Växjö Universitet:

Informationssamhället och skolan

När jag var tio år, var Internet något väldigt främmande. Att bara ha en dator i hemmet, uppkopplad till World Wide Webb, var i min omgivning något relativt ovanligt och förknippat med lyx. Idag, tolv år senare, låter detta mycket distanserat. Skulle jag idag berätta detta för en femteklassare skulle denna säkerligen se på mig med en förundrad blick. Internet utgör år 2007, nästintill, varje i-lands barns vardag. Något som är en viktig del av dess liv. Många människor i den civiliserade världen skulle idag inte kunna tänka sig ett liv utan Internet och dess användningsområden. Den nätbaserade världen har letat sig in i en stor del av samhällets alla små utrymmen. Och utgör ett gemensamt spelrum för oss med tillgång till tekniken och kunskapen.

Om nu nätet är en del av vår vardag och en betydande del av vårt liv, borde det inte då vara en självklarhet för skolan att medverka i det här? Borde det inte vara en självklarhet för skolan att följa med samhällets, barns och ungdomars utveckling? Borde det inte vara en självklarhet att lärare och lokaler har den uppdatering som är nödvändig för just detta?

I september 2007 påbörjade jag en specialisering på lärarprogrammet på Växjö Universitet. Foto, film, video och webb 30 hp (GU2131). Jag kan nu i slutskedet av kursen erkänna att mina förväntningar inför denna utbildning inte var de högsta. Rubriken lät spännande och jag såg kursen som en chans att få göra av med den kreativitet som jag samlat på hög under några års teoretiska studier. Jag trodde alltså inte att jag som framtida so-lärare för de tidigare åren skulle ha någon större användning av innehållet i GU2131. Jag hade fel. Och idag vet jag varför jag tänkte som jag gjorde, varför jag trodde att denna kurs skulle vara ett avsteg från min inriktning. Jag såg helt enkelt inte film, foto, video och webb som en del av de tidigare skolåren. Jag såg detta som ett fritidsintresse. Något som barnen, om de så vill, kan ägna sin lediga tid åt. Något som jag vill tro att barn i vårt Sverige, faktiskt ägnar mer av just sin lediga tid till. Jag hade knappt tänkt tanken att jag som so-lärare på ett pedagogiskt och framgångsrikt sätt skulle kunna baka in detta i undervisningen. Eller jo, på en lägre nivå, i ett mindre viktigt sammanhang, men inte på ett strukturerat och politiskt korrekt (enligt läroplanen) tillvägagångssätt. Tur för mig att jag då valde att läsa denna kurs. För hade jag annars, senare i utbildningen, fått kunskapen om film, foto, video och webbens betydelse och användningsområden i skolan?

Jag vet att många föräldrar önskar att de hade en större inblick i sina barns liv, inte minst i deras skolgång. Föräldrar lägger ett stort ansvar för sitt barns utveckling, i händerna på en eller flera pedagoger. Förhoppningsvis litar de på att denna eller dessa pedagoger har vad som krävs för att vara den förebild som barnet behöver. Kanske kan de inte låta bli att undra vem eller vilka dessa är och vilken relation deras barn har med verksamhetens personal. Antagligen funderar de allmänt över sitt barns skoldag, vad barnet gör och vem/vilka barnet leker med. Säkerligen undrar de över hur barnet mår om dagarna och han eller hon uppfyller skolans och läroplanens krav. För en förälder har det tidigare inte funnits något lättillgängligt sätt att enkelt skapa sig en bättre förståelse och få en tydligare inblick i barnets skolgång. Med tidigare menar jag, innan nätets genombrott, detta för att återkoppla till Internet. Cyberspace har öppnat dörrar för nya kommunikationssätt. För många alternativa kommunikationssätt då ?verkligheten? eller låt säga ?öga mot öga? av olika anledningar kan kännas avlägset. Min önskan är att skolan ska öppna ögonen för detta nya kommunikationssätt och uppmärksamma de positiva effekter som finns. Nu vet jag att denna önskan så sakteliga börjar ta form. Men det går långsamt och fördelarna med den nya tekniken måste belysas.

Det jag vill uppmärksamma är forum för möten mellan människor. Avkodning av nollor, ettor, tvåor o.s.v, som skapar kommunikation och budskap med bakomliggande tankar. Genomarbetade strategier, spontana reaktioner och uttryckta känslor. Konkreta exempel är chattar, forum, debattsidor, e-mail, hemsidor, frågespalter, bloggar m.m. Under senare delen av hösten fick vår klass, GU2132, privilegiet att undervisas i webbkommunikation med tyngdpunkt på det sistnämnda, bloggar. Vi hade turen att få en mycket påläst och insatt föreläsare, David Sjövall (Växjö Universitet). Av honom blev vi tilldelade en examinationuppgift med fokus på ? bloggen i skolan?. Min uppgift är nu att beskriva hur jag vill att mina framtida elever ska få arbeta med bloggen som verktyg för att uppnå utvalda mål i läroplanen. Detta kan vara en av de mest tacksamma uppgifter jag blivit tilldelad under min tid på lärarprogrammet. Anledningen; den går att tillämpa i praktiken. Är det egentligen inte vad hela utbildningen handlar om, att förbereda oss lärarstudenter för verkligheten?

Nu när jag ska välja vilka mål i läroplanen jag vill uppnå måste jag tänka på ett antal punkter: Först och främst måste jag lyckas med att utgå från min aktuella läroplan, alltså Lpo 94. Det känns tacksamt att ha en sådan exemplarisk läroplan att utgå ifrån. Exemplarisk på det sättet att inget är direkt rätt eller fel, allt går att tolka om man så vill (detta är min egen synpunkt och ingen fakta vi fått lära oss på lärarprogrammet). Jag ska även ha min valda inriktning som utgångspunkt, alltså so-ämnen för förskoleklassen och de tidigare åren. Jag måste till sist klara av att baka ihop mina utvalda punkter med idén om bloggen som ett pedagogiskt verktyg. Mina valda punkter kommer att belysas under arbetets gång men kan också översiktligt beskådas längre ner.

Bloggen som pedagogiskt verktyg i skolan

En blogg är för den yngre generationen ett naturligt sätt att för ett samtal (egna erfarenhet i praktiska situationer och med inspiration från P O Ågren, http://poagren.blogspot.com). Jag ser bloggen och bloggandet som ett utmärkt sätt att via nätet kommunicera med omgivningen. Det är denna kommunikation som utgör min första motivering till att använda mig av bloggen i min framtida yrkesroll.

Jag tänker mig min blogg som en samordnad mötesplats på Internet, som lärare, elever, föräldrar och övriga vetgiriga kan ta del av. En mötesplats där alla dessa individer har möjlighet att träffas för att diskutera vad som på bloggen berättas. Jag tänker mig att denna portal endast ska kunna konfigureras av delaktiga aktörer (tex jag och mina elever). Här ska elevarbeten läggas upp, inlägg skrivas, filmer och foton visas och här ska information från mig som lärare kontinuerligt uppdateras. Det är min grundtanke om bloggen som pedagogiskt verktyg i skolan. Med detta kommunikativa verktyg följer flera beståndsdelar. Jag vill kunna likna min blogg med en fickkniv. Själva bloggen är fickkniven där varje verktyg har sitt egna eller sina egna ändamål.

Ett av redskapen jag hade velat införa, vore ett internetbaserat veckobrev. Istället för att skicka med eleverna en informativ papperslapp hem varje måndag, kan detta vara ett bra alternativ. I veckobrevet skriver jag vad som händer under veckan, om vi har något speciellt tema eller något annat som för föräldrarna kan vara av nytta. Här skriver jag även veckans läxor. På så sätt tydliggörs arbetet och föräldrarna hålla á jour. Detta arbetssätt kan utgöra en liten del av- och förknippas med de rader i läroplanen som säger att ?läraren skall samverka med och fortlöpande informera föräldrarna om elevens skolsituation, trivsel och kunskapsutveckling?. Detta veckobrev kan även hjälpa till att uppfylla kraven i Lpo94 om att läraren skall utveckla samarbetet mellan förskoleklass, skola och fritidshem, då de ger dessa organisationer en ypperlig chans att se vad eleverna för stunden förväntas kunna.

Jag vill som jag tidigare skrivit att eleverna ska ha möjligheten att lägga upp sina arbeten på bloggen. På det sättet kan alla som vill, gå in och läsa och ta del av den fakta som erbjuds. Eleverna kan med fördel jämföra tidigare arbeten med senare för att få se en förväntat utveckling i skrift etc. Jag tror även att eleverna lägger lite extra krut på sina arbeten då de är medvetna om att dessa kommer kunna granskas av en större publik, inte minst av föräldrar och vänner. Enligt denna metod kan eleverna också få återkopplingar och kommentarer på sina handlingar. Detta ger en bra möjlighet till diskussion runt elevens eget lärande och denne utvecklar sitt personliga sätt att lära och skriva på, helt i enighet med Lpo94. Något annat som jag tror kan utveckla eleverna i samband med den offentliga publiceringen, är deras kritiska granskande av innehållet. Att eleverna får lära sig betydelsen av att vara källkritiska är idag något väldigt viktigt, då en stor del av faktan ofta är inhämtad på Internet. Lägger de upp sina arbeten på bloggen måste de i hög grad veta att källorna de anger är dugliga. Att källan är seriös och att faktan stämmer med verkligheten. Detta är något som Lpo94 slår fast som en viktig punkt och något jag ser som en viktig kunskap inför fortsatta studier. Eleverna måste få kunskapen om mediers roll i samhället. De måste lära sig förstå att allt som skrivs inte nödvändigtvis behöver vara sant, vinklingar etc förekommer, även på portaler som kan uppfattas som seriösa. Om eleverna, låt säga länkar till en artikel online, måste de vara kritiska till innehållet och gå djupare in på vart författaren/författarna har tagit de faktabaserade uppgifterna ifrån. Detta, tror jag som sagt, uppmuntras då de har vetskapen om att deras arbeten kan ses av allmänheten.

Publiceringen online medför hos mig förhoppningar, om att eleverna ska få möjlighet att ta emot kommentarer från människor runt om i landet, människor som är insatta i elevernas aktuella arbeten. Jag hoppas att kunniga personer i ämnena ska vilja komma med konstruktiv kritik och ge tips och idéer till fortsatta tankar. Det tror jag, för eleverna, skulle utveckla nyfikenhet och lust att lära mer (detta i enighet med Lpo94).

Jag som framtida so-lärare önskar också att eleverna genom bloggen kan få respons från olika kulturella grupper i samhället. Detta skulle säkerligen kunna öka deras förståelse för det något okända och förhoppningen hos mig är att eleverna på så sätt ska få känna en ökad samhörighet med andra kulturer. Jag tänker mig att de t.ex. skriver ett arbete om islam, där de från olika källor hämtar fakta om muslimers kultur och livsstil. Tänk att sedan få respons för detta från någon som faktisk är muslim. Det hade med stor sannolikhet fått eleverna att känna en större förståelse för innebörden i denna religion. Att läsa och lära genom böcker, arbeten och artiklar är en sak. Att få direktkontakt med verkligheten är en helt annan. Detta skulle med stor sannolikhet ge eleverna ett helt nytt perspektiv på religion. Jag måste ta ett till exempel som jag tror starkt på. Säg att eleverna arbetar med andra världskriget. Även här inhämtar de (källkritiskt) fakta från diverse källor. Om de sedan, genom bloggen, kan få kontakt med någon som t.ex. var en del av eller som bevittnade andra världskriget, vore helt säkert något revolutionerande för deras förståelse.

När jag skulle hitta inspiration för upplägget av min blogg surfade jag runt lite på andra bloggar, förknippade med skolverksamhet. Då stötte jag på http://wwar1.blogspot.com/, en blogg som utnyttjas för att skapa en känsla av närhet, där autentiska dagboksanteckningar från första världskriget läggs ut, på rätt dag, fast ja ? fel år. Såhär lyder huvudrubriken ? This blog is made up of transcripts of Harry Lamin's letters from the first World War. The letters will be posted exactly 90 years after they were written. To find out Harry's fate, follow the blog!? Vilken kanonidé tänker jag direkt! Denna idé kommer jag som framtida so-lärare spinna vidare på och ha i åtanke då jag kommer ut i praktiken. Jag skulle gärna vilja testa något liknande med mina elever.

Nu till en lite mer teknisk basis. Alla mina elever ska få sin egen användare på bloggen. Denna användare ska vara lösenordsskyddat så att endast jag som lärare och eleven har tillgång till konfigureringsverktygen. Det är härifrån eleven i fråga lägger upp sina personliga arbeten och tankar. Detta är viktigt då vi inte vill att någon obehörig ska kunna ändra i det som laddas upp. Jag som lärare ska som sagt ha tillgång till hela bloggens innehåll. Jag ska också ha min egen användare. Nu kommer vi återigen in på den direkt kommunikativa delan av bloggandet.

Jag vill ge föräldrar, övrig personal på skolan och andra intressenter möjligheten att använda sig av bloggen för att skapa direktkontakt med enbart mig. Här ska jag kunna föra privata dialoger om så önskas. På detta vis hoppas jag att en närmre kontakt med vederbörliga skapas.

Som en förlängning av de veckobrev jag i början av texten berättade om, vill jag att mina elever ska få chansen att föra en slags bilddagbok. Jag tänker mig att varje elev under veckan ska få, under kategorin ?bilddagbok?, göra anteckningar om hur arbetet i skolan fortlöpt. Här ska de få möjlighet att skriva om vad som varit bra, mindre bra, roligt eller svårt och problematiskt. Jag önskar att de kan få tillgång till en digitalkamera, med vilken de dokumenterar veckans skolgång. På så sätt kan de till sina anteckningar även addera bilder. En bild säger ju ofta mer är tusen ord och jag är övertygad om att merparten av föräldrarna uppskattar detta format (jag skriver merparten då jag inser att brist på samarbetsvilla kan förekomma, mer om detta i sista stycket). Jag ser också möjligheter med att elever senare under sin skolgång kan gå tillbaka till bilddagboken, för att påminnas om den tid och de arbeten som varit. Göra återkopplingar eller helt enkelt se den utveckling som skett mellan då- och nu.

Med fickkniven följer dock även knivigheter och problem. Detta ser jag som en naturlig bieffekt av varje pedagogisk situation. Fickkniven har ett ändamål men ändamålet kan missbrukas och användas felaktigt. Användaren eller avsändaren av verktyget, låt oss ta eleven som ett exempel, kan tänkas känna sig granskad på ett negativt vis. Att hela omvärlden har möjligheten att övervaka dennes skolsituation och skolarbeten kan kännas skrämmande. Man kan inte räkna med att alla föräldrar ser positivt på att sitt barn förekommer på webben, speciellt inte i de situationer då identitetsskydd föreligger. Detta är ett problem som troligtvis kan komma att bli vida diskuterat om fenomenet ?blogg i skolan? snabbt blir utbrett. Jag kan tänka mig att denna svårighet kan angripas på individ, familj eller samhällsnivå. Jag vill ha dessa möjliga hinder i bakhuvudet men vill helst inte låta mig skrämmas av dem då jag anser att fördelarna med bloggandet är så pass stora. Ytterligare ett problem som kan uppstå då man flyttar delar av verksamheten till cyberspace är den tekniska aspekten. Vad gör man då tekniken krånglar? Vad kan hända om obehöriga får access till bloggen och om lösenord missbrukas? Som pedagog ska man (enligt mig) ha insikt om efterföljder i varje ny situation. Med dessa problem i åtanke, bör man vara försiktig då man inför bloggen som ett pedagogiskt verktyg i skolan.

För tolv år sedan satt jag framför pappas dator. En dator stor som ett kassaskåp. Pappa hade ett eget företag och förmånen för tillgång till Internet. Genom ett modem som enligt pappa ringde upp en jääättestor dator i Amerika, var jag för första gången på väg ut i World Wide Webb. Jag var lyrisk och spänd av förväntan. Jag längtade efter att få ?surfa? (ett då förbryllande ord) efter bilder på en av mina idoler. Efter flera misslyckade uppringsförsök var jag äntligen ute i det oupptäckta stora. Jag vill minnas att Altavista var sökmotorn jag använde mig av i jakten på min älskade idol. Jag lyckades. Efter sisådär 15-20 minuters nedladdning visades äntligen den blid jag trånat efter, jag var lycklig!

Om jag då vetat att hela organisationer, utbildningar och företag tolv år senare skulle komma att bedrivas i detta nyupptäckta, outforskade, hade jag säkerligen häpnat av förundran?

Att läsa vidare om IT och bloggen som ett pedagogiskt verktyg i skolan:

• http://www.kollegiet.com/templates/StandardPage.aspx?id=4663 En artikel om Will Richardsson, en amerikansk gymnasielärare som skrivit en handbok om hur lärare kan använda web 2.0 i undervisningen: Blogs, Wikis, Podcasts and Other Powerful Web Tools for Classrooms.

Strävansmål och riktlinjer:

Här är ett utdrag från de punkter ur Lpo94, som jag har utgått ifrån då jag skrivit denna text. Just dessa punkter kändes för mig som so-lärare, mest relevanta i sammanhanget.

• Alla som arbetar i skolan ska medverka till att utveckla elevernas känsla för samhörighet, solidaritet och ansvar för människor också utanför den närmaste gruppen.

• Läraren skall samarbeta med hemmen i elevernas fostran och därvid klargöra skolans normer och regler som en grund för arbetet och för samarbetet.

• Skolan skall ansvara för att eleverna inhämtar och utvecklar sådana kunskaper som är nödvändiga för varje individ och samhällsmedlem. Dessa ger också en grund för fortsatt utbildning.

• Skolan skall sträva efter att varje elev

-utvecklar nyfikenhet och lust att lära,

- utvecklar sitt eget sätt att lära.

-Lär sig utforska, lära och arbeta både självständigt och tillsammans med andra.

• Skolan ansvarar för att varje elev efter genomgången grundskola har utvecklat sin förmåga till kreativt skapande och fått ökat intresse för att ta del av samhället kulturutbud.

• Har utvecklat förståelse för olika kulturer.

• Har kunskaper om medier och deras roll.

• Kan använda informationsteknik som ett verktyg för kunskapssökande och lärande och har fördjupade kunskaper inom några ämnesområden efter eget val.

• Läraren skall samverka med och fortlöpande informera föräldrarna om elevens skolsituation, trivsel och kunskapsutveckling.

• Läraren skall utveckla samarbetet mellan förskoleklass, skola och fritidshem.